 |
| P & me för 2 år sedan på Arvika Hamnfest |
Har ni tänkt på hur dofter/händelser m.m. kan påminna en om helt andra tider. Typ doften av syren påminner mig om tidiga sommarkvällar, en viss parfym påminner om back in the days o sånt. Såna känslor är oftast väldigt bitterljuva. Man minns hur livet var då - och att det inte är så nu. Oftast kommer jag ihåg positiva känslor och händelser, men idag kom en gammal bekanting på påhälsning. En hemsk sådan. Ända sedan vi slutade gymnasiet har Amanda, My Precious, haft för vana att lämna mig låånga perioder. 3 månder, ett halvår och NU ett år! Jag har vetat om att hon ska åka, men idag slog det mig på riktigt. Då kom samma hemska känsla tillbaka. Min Person försvinner liksom..i ett år! Var är jag då? När hon kommer tillbaka. ALLT kommer vara annorlunda när hon kommer tillbaka. Det är sorgligt..egentligen är det ingen idé att älta det nu. NU är NU och NU är hon faktiskt här.
Jag anklagar Amandas regelbundna lämningar för att jag är dysfunktionell och inte kan få tag i en ordentlig karl. Hon har fått mig att tro att kärlek innebär att alltid vara ensam och övergiven. Amanda frågade då vad vi skulle göra om hon stannade, jag svarade att jag skulle ta examen och sedan bygga ett hus som båda kan bo i. Hon upplyste mig då om att det kanske var DÄRFÖR jag inte har ngn kille. Pfft, kan man inte vara särbo med sin man eller? Och då kan väl även barnen bo hos han också, så jag kan få leka med My Precious istället?
- Tankar från tedrickandekroppkärrsbo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar