03092012

Hej hej hallå dagboken!

Nu är det höst. Känns rätt deppigt, men sommaren har ju varit rätt trist så det kanske var lika bra att få höst ändå.

Det har hänt en massa i livet, men det känns som inget. Det som har hänt är så otroligt ofattbart - så jag kallar att det inte händer. Att det inte är mitt problem. Men det är allas problem..ja..alla nära. Varför gillar jag förnekelsen så mycket? "Det är nog inte så farligt - det ordnar sig - jag kan inte göra något åt det"

Det som hänt är helt ofattbart, men kanske inte olösbart. Hoppas inte det.

Istället för att tänka på problemet så gör jag andra saker..dumma saker. Jag inbillar mig att jag känner saker för folk som jag egentligen inte gör. Inte längre i alla fall, det var tvunget att bli sagt för en månad sen, men det blev inte sagt då. Så jag säger det nu. När det egentligen inte är kvar. Konstigt.

Oj, vad deppigt allt blev nu. Nej, nu ska jag rycka upp mig! Jag tror lite på ödet - det finns nog en plan bakom allt! Det hoppas jag.

"Nu vet du allt om ingenting - din jävla sopa"